Lars Strannegård: ”Vi tror hårt på meritokrati”
Höstregnets tunga droppar faller över staden. Det är onsdag eftermiddag och inne på Handelshögskolan hörs ett livligt sorl från en grupp studenter som sitter omgivna av konstverket ”Två parallella rum” av Meta Isaeus Berlin och designmöbler vid en vägg täckt av gröna växter.
– En god lärmiljö bör vara stimulerande och engagera alla våra sinnen eftersom vi uppfattar världen genom dem. Att skapa miljöer som är både sinnliga och kunskapsrika är viktigt, förklarar Lars Strannegård medan han går genom skolans korridorer.
Han promenerade hit från hemmet på Östermalm tidigt i morse, som han brukar. Men jobbmejlen öppnade han direkt när han vaknade. För att vara rektor för Handelshögskolan är inte bara ett jobb – det är något av ett liv, konstaterar han.
– Min fru säger att vi är tre i vårt äktenskap: hon, jag och Handelshögskolan. Helt ärligt kan jag inte tänka mig ett mer stimulerande jobb. Varje höst fylls huset med nya studenter och jag träffar varenda en av dem. Man har alltid örat nära framtiden på något sätt. Sen är det roligt att Handels har så många kontaktytor, vi är en del av näringslivets ekosystem.
Sedan Lars Strannegård tog över som rektor 2014 har mycket hänt. Bland annat har konsten fått en betydande roll och klassrummen har förvandlats till konstinstallationer signerade konstnärer som Marie-Louise Ekman, Rana Begum, Yinka Shonibare och Jacob Dahlgren.
– I grunden innebär lärandet att man tar in något rent kognitivt. Men att förstå något kan också vara en aha-upplevelse, en känsla av att polletten trillar ner. En bra lärmiljö är därför inte bara informativ utan också stimulerande. Genom miljöer som är rika på estetisk kommunikation kan vi förbättra och fördjupa lärandeupplevelsen.
Med det sagt är det inte helt oväntat att Lars Strannegårds ombonade kontor är inrett med valnötsbord och fåtöljer av Josef Frank, en välfylld bokhylla och konst av Ola Billgren och Håkan Rehnberg. Möblerna är en donation från Kjell och Märta Beijers stiftelse, som äger Svenskt Tenn.
– Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att bo här. Det är bara en dusch som saknas, skrattar han och sätter sig till rätta i en av fåtöljerna.
De som gick i skolan med Lars Strannegård skulle nog bli överraskade om han sagt något liknande under uppväxten. Skolan var nämligen allt annat än en favoritplats.
– Jag var inte särskilt intresserad av skolan. Det var roligare att göra andra saker, så jag skolkade mycket och pluggade dåligt.
Lars Strannegård växte upp i Göteborg med tre äldre syskon, föräldrarna var läkare och pappan professor i virologi. Pappans arbete gjorde att familjen flyttade en hel del och de bodde bland annat i USA och Kuwait. Skolbytena blev många.
– Jag utsattes ständigt för nya miljöer och sammanhang som jag tvingades dechiffrera. På så sätt fick jag en förmåga att vrida på perspektiven. Det har jag nytta av på Handels eftersom det är så många samhällsdelar som kommer samman. Det här jobbet kräver diplomati.
Du har sagt att tiden på internatskolan i Sigtuna blev din största läroprocess. Varför då?
– Därför att jag inte var i skolan. Jag rökte, skolkade och umgicks med alla olika sorters människor som jag mötte där. Jag utvecklades mycket socialt, men missade en massa fin undervisning. Inte förrän sista året på gymnasiet insåg jag att det var ohållbart att ha så jättedåliga betyg. Jag kom ju ändå från en akademisk miljö. Då tog jag tag i det.
Han trodde först att han skulle landa i konstvärlden. Med en konstsamlande morfar och en pappa som drev galleri på fritiden, har konsten alltid varit en naturlig del av Lars Strannegårds liv. Parallellt med ekonomprogrammet i Göteborg studerade han därför också konstvetenskap, jobbade deltid på auktionshus och engagerade sig i olika konst- och kulturprojekt.
– Men på auktionshuset var det mycket prat om pengar och rätt lite om konst. Då tänkte jag att det var lika bra att lära mig ekonomi ordentligt.
1994 tog han magisterexamen i företagsekonomi för att fyra år senare doktorera vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Han blev docent vid Handelshögskolan i Stockholm 2002, gästprofessor i företagsekonomi vid Uppsala universitet 2006 och tre år senare professor vid Handelshögskolan i Stockholm. Intresset för utbildning och lärande har löpt som en röd tråd.
Han blickar ut genom fönstret där regnet fortfarande väller ner från den grå himlen. Det var där uppe, i ett flygplan, som Lars Strannegård för drygt ett år sedan skrev utkastet till den debattartikel som skapade stor diskussion och påverkan ända in i maktens centrum. Skolverket hade precis släppt en rapport om glädjebetyg och pekade ut en rad gymnasieskolor vars elevers betyg inte stämde överens med resultaten på nationella proven. Många av skolorna på listan låg i socioekonomiskt priviligierade områden.
– Det var ingen nyhet. Alla vet att det finns en risk för glädjebetyg och hade jag bara pratat om det skulle ingen ha brytt sig. Skillnaden var att jag nu skrev att Handels skulle agera.
– Trots att jag är supernöjd med våra studenter och aldrig haft några bekymmer med dem, blir man ju orolig: Stämmer betygen eller borde någon annan ha kommit in i stället? Därför bestämde vi oss för att göra en kontrollbesiktning – att införa högskoleprovet som ett slags kvalitetskontroll. Det blev ett väldigt hallabaloo.
Han böjer sig fram mot bordet:
– Det är jättesvårt att komma in på Handels. Med rätta kallas vi ibland för en prestigeinstitution. Många som går här får beslutande positioner i samhället. Därför är vi angelägna om, och tror hårt på, meritokrati. Skolan måste vara öppen för alla som är begåvade och har ambition nog att genomföra en sådan här utbildning. Om man tror att pengar, kontakter eller släktskap kan bestämma vilken utbildning man ska få tillträde till i det här landet där utbildningen är kostnadsfri – då är det fara å färde med tilltron till det meritokratiska systemet. Därför vill vi dra vårt strå till stacken.
Hur ser det ut på Handels, vilka typer av människor går här?
– Vi har en stor geografisk mångfald med 50 procent internationella studenter. Bland de nationella studenterna finns en överrepresentation av personer från hem med högutbildade föräldrar. Det vore bra att även nå dem som har talang och ambition, men som kommer från studieovana hem. Vi har flera program där vi försöker leta rätt på dessa. Alla unga som är intresserade av att förstå samhället, ekonomin och näringslivet bättre borde ha Handelshögskolan för ögonen. Inte bara vissa grupper.
Sorlet utanför dörren avtar. Om några timmar ska Lars Strannegård ge sig ut i regnet för att gå på seminarium och jubileumsmiddag med en forskningsfinansiär till Handelshögskolan.
– Mycket av mitt arbete går ut på finansiering. Jag är ofta borta kvällstid för att möta våra donatorer och partnerföretag.
Vardagsmotionen får han när han går mellan mötena, men framför allt under morgonpromenaden till arbetet.
– Det tar exakt 23,5 minuter att gå hit. Då ringer jag alltid min mamma.
Det är också under dessa minuter han kan hitta en ”ficka”. Med den tekniska utvecklingens framfart är dessa små pauser i vardagen värdefulla för att värna om det mänskliga i oss, menar han.
– De mänskliga aspekterna har blivit allt viktigare, inte minst när det gäller utbildning. Att vi har känslor, bedömningsförmåga och empati. Det kan vi människor odla, till skillnad från maskinerna.
Så hur bevarar du det mänskliga i dig?
– Genom att interagera med människor. Jag pratar otroligt mycket med min fru, läser och har ett stort kulturintag, vilket är roligt nu när det händer så mycket på den fronten på Östermalm. Men jag går också gärna en promenad på Djurgården där det är så obeskrivligt vackert.
Lars Strannegård
Ålder: 55 år.
Familj: Frun Maria och barnen Stella, 16 år och Ruben, 14 år.
Bor: Östermalm.
Gör: Rektor på Handelshögskolan i Stockholm och professor i företagsekonomi.
Text: Elin Liljero Eriksson
Foto: Rikard L Eriksson
