En ridderlig historia
VERNER VON HEIDENSTAM strök sig över den ansenliga mustaschen och förde pennan till pappret. Det nyligen uppförda Hovstallet hade väckt nationalskaldens vrede. Han menade till och med att byggnaden var landets i särklass fulaste:
”På Nybrokajen ligger ett tegelröse. Det har formen av en röd fruktansvärd byggnad, hvars ändamål ej ens den fyndigaste kan läsa i utstyrseln. Du gissar på ett slakteri, en straffanstalt, ett korrektionshus för arkitekter. Stirrande erfar du att den dystra tegelmassan är ämnad att hysa så graciösa företeelser som hofvets hästar. Stackars trafvare, om de ej ha tillräckligt stora skygglappar!”
Den svenske diktarens svavelosande utsaga var talande för tiden. Arkitekten Fritz Eckert hade fått i uppdrag att ta fram det nya hovstallet. Eckert, som utöver Hovstallet också gjort ritningar till bland annat Curmanska Villan på Floragatan, packade väskorna och reste till Tyskland för en studieresa. Väl hemma igen ritade han den borgliknande byggnaden med toureller, tinnar, torn och rundbågar. Slottsarkitekten Ernst Jacobsson fick uppdraget som byggledare och 1890 togs de första spadtagen.
Hovstallet uppfördes i den romantiska arkitekturtrend som rådde under en ganska kort period under slutet av 1800-talet. Andra exempel är grannen Östermalmshallen och Stora Bryggeriet på Kungsholmen. Byggnadernas gestaltning för tanken till det vi i dag skulle kalla riddarromantik. Det karakteristiskt röda teglet till byggnaderna hämtades från skånska Börringe.
Reaktionerna? Inte så varma.
Området kring Nybroplan var vid tiden en skräpig ansamling av ruckel och skjul, men dåtidens flanörer var ändå inte nöjda med den enorma tegelbyggnaden. Byggnaden väckte protester för att den avskärmade vad som tidigare varit en öppen plats mot Strandvägen och den glittrande Nybroviken.
Arkitekturkännare retade sig också på själva byggnaden. Vid invigningen av Oscar II 1892 skrev exempelvis Ny illustrerad tidning:
”Hvilka åsikter man än må hysa om lämpligheten af att till en så vacker plats som Artilleriplanen, med Artillerigården och Östermalmskyrkan i fonden, förlägga en stallbyggnad – låt vara ett kungligt stall – ett måste dock erkännas: att detta hofstall, denna millionbyggnad, borde kunnat få en betydligt vackrare arkitektonisk resning än den får. Nu kommer byggnaden, som inkräktar en af hufvudstaden få öppna platser i den fashionabla stadsdelen närmast att te sig som en brandsoldatskasern och kan ingalunda sägas vara i nivå med de bättre alstren af nyare byggnadskonst.”
Hovstallets funktion är densamma i dag som 1535, då Gustav Vasa lät uppföra ett stall för de kungliga hästarna. Hovstallet ska sedan dess tillgodose kungens behov av transport till både vardag och fest. Bara fem år efter invigningen fanns utöver ett hundratal hästar också den första bilen i stallet. Den dåvarande kronprinsen Gustaf (V) hade köpt med sig en Daimler på fem hästkrafter från Tyskland. En tysk instruktör ingick i köpet, men kronprinsen blev besviken på den såsiga motorn: bilen såldes till AB Taxameter och kom att bli Sveriges första taxibil.
Tiden tycks också läka alla estetiska sår. I dag är Hovstallet en av huvudstadens turistattraktioner och en självklar del av stadsbilden. Ytterligare upprättelse fick byggnaden julen 1984, då den röda tegelfasaden dök upp vid familjen Ekdahls julfirande i Ingmar Bergmans ”Fanny och Alexander”.
Text: Tom Cehlin Magnusson
Foto: Kungliga Slotten
