Historien om skolan på udden
För att inleda historien om skolan längst ute på Blockhusudden så får vi resa till Filippinerna. Under slutet av 1700-talet överlät Gustav III ett landstycke åt Ignacio Maria del Coral y Aquirre, Spaniens envoyé, som fattat tycke för det område som då kallades Tolvöresholmen. På 1790-talet lät den spanska diplomaten uppföra ett antal påkostade byggnader efter ritningar av Louis Jean Desprez, en fransk konstnär och arkitekt som bland annat ritat Kinesiska paviljongen i Hagaparken. En park anlades, tillsammans med flera byggnader, bland annat ett lusthus som alltjämt står kvar. Området fick namnet Manilla, döpt efter den filippinska huvudstaden som vid tillfället var en spansk koloni.
Skolan på Manilla har en nästan lika lång historia. Redan under början av 1800-talet grundade Pär Aron Borg Institutet för dövstumma och blinda som 1812 flyttade ut på Manilla. Borg gjorde själv det mesta av byggnadsarbetet tillsammans med eleverna och en och en annan lärare där man byggde flera hus och renoverade äldre byggnader. Borg använde ett handalfabet och teckenspråk med dövpedagogens L’Epees teorier som förebild. Detta blev grunden till dagens teckenspråk.
– Manillaskolan är den första stora skolbyggnaden som uppfördes i staden och kom att följas av flera under 1800-talet och början av 1900-talet. Skolan är speciell eftersom den byggdes som internatskola och hade sovsalar samt en stor kyrksal i dess mitt, säger Johan Rittsél, byggnadsantikvarie och sakkunnig inom kulturvärden.
Lagom till 1864 hade verksamheten nämligen växt så till den grad att en ny huvudbyggnad byggdes: en gulputsad klassicistisk byggnad med svart plåttak och lanternin. Arkitekten Johan Adolf Hawerman ritade den höga,tornkrönta mittbyggnaden i nyrenässansstil:
– Nyrenässansen har sin grund i den italienska och franska renässansarkitekturen som i 1500-talets Florens.Manillaskolan har en lättare och förenklad form som gör helheten till något annat än de 300 år äldre förebilderna, den har arkitektoniska likheter med Nationalmuseum och Stockholms centralstation, säger Johan Rittsél.
Eleverna vandrar därför än i dag upp för trappor och räcken i rikt utsirat gjutjärn mellan mattelektioner och håltimmar. Allra mest imponerande är alltjämt byggnadens mitt: kyrksalen i två plan. I dag används salen som aula, med tre stora blyinfattade fönster. Kyrksalens fönster är dekorerade i färger och mönster och renoverades för hand för några år sedan. Ett tidskrävande arbete, då varje enskild del kan bestå av 120 olika glasdelar. Man har också lyckats eliminera det eviga hotet som en skolgård lever under – att ett vristskott från fotbollsplanen ska resultera i en krossad ruta – genom att Statens fastighetsverk försett fönstren med ett genomskinligt skyddsglas.
Renoveringen har varit varsam. Arkitekten Ernst Jacobsson ritade gymnastikhuset 1870, som fortfarande används. 1909 blev man tvungna att riva byggnaderna från Pär Aron Borgs tid, varpå ett slöjdhus med stall byggdes. Knappt 90 år senare invigdes en byggnad för dramapedagogik och under mitten av 90-talet gjordes en större ombyggnad invändigt. 1938 blev Manilla en statlig skola och skolan upphörde att vara internat 1979. För lite mer än tio år sedan flyttade Manillaskolan till nya moderna lokaler på Kungsholmen. Sedan dess huseras Campus Manilla i lokalerna, där både grundskola och gymnasium hittas.
Text: Tom Cehlin Magnusson
Foto: Campus Manilla, AIX
