Konst på höjden
Ernest Thiels instruktioner till stjärnarkitekten Ferdinand Boberg var tydliga.
”Jag vill ha ett hem dekorerat med tavlor på alla väggarna, det skall vara trivsamt, jag vill bo där.”
Berättelsen om Thielska Galleriet är på många sätt berättelsen om bankiren Ernest Thiels galopperande konstintresse. 1896 hade Ernest Thiel köpt sin första större målning av Bruno Liljefors. Snart blev hans våning på Strandvägen för liten för den snabbt växande konstsamlingen, varför familjen Thiel flyttade ut på Djurgården.
Resultatet: ett vitskimrande palats, beläget i en muromgärdad park på Blockhusuddens högsta punkt, Eolskulle. Ferdinand Boberg hade ritat en symmetrisk byggnad i tre våningar i wienerjugend-stil men med vissa asiatiska stildrag. Trots dess praktfulla storlek infann sig genast ett problem: Redan vid inflyttningen 1905 hade huset blivit för litet för konstsamlingen. Boberg fick skissa fram en tillbyggnad mot öster innan flyttlasset hade gått.
– I museet finns en av de största och mest betydande samlingarna av den norske konstnären Edvard Munch. Missa inte den laddade målningen Sjuk stämning vid aftonrodnad, även känd som Förtvivlan. Det är det första motivet i den berömda Skriet-sviten, säger Sophie Allgårdh, intendent och programansvarig på Thielska Galleriet.
Thiel nöjde sig inte med att handla tavlor utan fungerade även som mecenat: Eugène Jansson, Carl Larsson och Bruno Liljefors är några av konstnärerna som togs under vingarna. Utöver det förvärvades även internationell konst. I samlingen hittas till exempel verk av Paul Gauguin och Toulouse-Lautrec. Utöver tavlor finns här även exempelvis Gustaf Fjæstads massiva Fjaestadsoffa, skuren i ett enda stycke, och en kopia av Nietzsches dödsmask.
Men redan året efter att villan stod färdig började Thiels affärer gå snett. Ytterligare något år därpå skiljde sig makarna Thiel och Ernest Thiel kom att bo ensam i huset fram till 1924, allt fattigare. I december 1924 beslutade regeringen att staten skulle förvärva Thiels konstsamling och hem och förvandla det till ett konstmuseum. Året därpå öppnade Thielska Galleriet för allmänheten. Men ett problem återstod.
– Spårvagnen gick endast till Bellmansro. Därifrån kunde man promenera eller fortsätta de tre sista kilometrarna med en taxameterdroska. Omnibussen stannade närmare men tog bara tio passagerare. Snart började speciella hålfotsstöd säljas för den långa promenaden till museet.
För besökaren som vill vara en del av museets stora hundraårsfirande är ansträngningen mindre.
– Den stora satsningen är jubileumsutställningen Tillsammans med verk av samtida och historiska konstnärer. Den lyfter hur museet vuxit fram ur gemensamma krafter: från grundarna Ernest och Signe Maria Thiel till konstnärer som Carl Larsson, Karl Nordström och Gustaf Fjæstad – men också deras livspartners, som Karin Larsson, Tekla Nordström och Maja Fjæstad, som själva var konstnärer, berättar Sophie Allgårdh.
– I maj öppnade också en utställning i Munchsalen med träskulptören Döderhultarn och i höst fortsätter firandet av museets 100-årsjubileum med utställningen Det ljuva livet.
Text: Tom Cehlin Magnusson
Foto: Urban Jörén
