På djupare vatten
Karlaplan, hösten 2016. Therese Alshammar befinner sig i sitt livs största förändring. Efter över två decennier som en av världens bästa simmare, med tre OS-medaljer, tolv VM-guld och över 70 internationella mästerskapsmedaljer, sade kroppen till slut ifrån – karriären var över. Nu står hon och pojkvännen Johan Wallberg i bygghattar och inspekterar den nyproducerade lägenheten de snart ska flytta in i.
– Jag kände direkt att det var mitt drömboende. Ända sedan jag började åka själv in till stan från Duvbo som tonåring har jag velat bo på Östermalm. Jag älskar de breda gatorna, träden och närheten till naturen, berättar hon när vi träffas i detta drömboende en vårförmiddag, nio år senare.
Trots en rekordlång karriär var det inte helt enkelt att lägga baddräkten på hyllan, den där hösten.
– Det var en stor sorg. Det jag hade tillbringat hela min vakna tid för att bli bra på – det som varit mitt sammanhang och min stora trygghet sedan jag var liten – skulle nu plötsligt tas ifrån mig.
Samtidigt väntade ett nytt hem, ett till barn och en helt ny vardag.
– Att bli mamma förändrar en på många sätt, och jag hade verkligen längtat efter att få barn. Föräldraskapet medförde också nya vänner och sammanhang. Och jag tyckte att det skulle bli spännande att få göra något annat.
Therese ruskar om det blöta håret.
– Jag har precis haft fyra förskoleklasser i simning nu på morgonen, berättar hon fortsätter:
– När jag slutade simma blev jag väldigt engagerad i simkunnighetsfrågan och jobbade både med kommunen och regeringen kring detta. Tyvärr har simkunnigheten länge haft en nedåtgående utveckling. I dag finns det många som går i nionde klass och inte kan simma.
Första tanken var att starta en simskola, men det finns för få simhallar och de blir snabbt uppbokade efter skoltid.
– Då började jag tänka på vilken skillnad det skulle göra om simkunnighetsfrågan demokratiserades: om alla verkligen fick lära sig simma i skolan. Då skulle det inte vara en klassfråga. Det finns många föräldrar som själva inte kan simma, därför kan de heller inte lära barnen.
Faktum är att en anledning till att Therese vill bo på Östermalm är att det finns en skola som har något som ovanligt som simning en gång i veckan på schemat.
– På Djurgårdsskolan har de haft simning i över 20 år – där ville jag att mina barn skulle gå. Samma år som vår äldste son började slutade dock simläraren, då hoppade jag in och har haft hand om simningen sedan dess.
Tillsammans med tre andra siminstruktörer undervisar hon i dag flera skolor, så som Fredrikshov, varje vecka på GIH-badet.
– Det allra bästa är att lära sig ryggsim först, för då kan man andas lättare och lär sig att flyta, tipsar hon.
Ryggsim var också Thereses första starka gren. Redan som fyraåring lärde hon sig simma, flitigt påhejad av mamma Britt-Marie Smedh, som själv var simmare och deltog i OS 1972. Så fort Therese tappade minsta intresse var Britt-Marie noga med att byta klubb så att dottern fick rätt miljö att växa i. Som 13-åring hade Therese varit på fem olika klubbar. Året därpå tog hon sitt första SM-guld, men drivkraften bakom var något helt annat är medaljen.
– Jag hade sett en Chevignon-jacka med en örn på ryggen som jag så gärna ville ha. Den var svindyr, men mina föräldrar sa att om jag tog medalj i senior-SM skulle jag få den. Jackan var allt jag tänkte på – och jag vann.
Modeintresset har alltid funnits vid hennes sida.
– Mode är för mig ett roligt och kreativt sätt att skapa en förlängning av min identitet. Det är så kul.
Intresset ledde till att Therese var delägare i modebutiken Le Shop i Birger Jarlspassagen och på Söder i början av 2000-talet. Det förklarar också varför hon under denna fotografering valt att styla sig själv, och varför hon snabbt sprängde stylingbudgeten när hon debuterade som tv-expert i OS-studion i Paris förra året.
– Tyvärr har jag dyr smak och är ganska kräsen med designers. Jag vill köpa hållbart och handlar också mycket secondhand. Men för två år sedan hade jag köpstopp i ett helt år.
Varför då?
– För att min kille inte trodde att jag skulle klara det, skrattar hon. Det var en spännande utmaning som gav utlopp för min kreativitet och en insikt i vilka typ av plagg jag verkligen gillar.
Att nå det hon bestämt sig för är en inställning som funnits hos henne ända sedan hon började tävla som tonåring. Länge var medaljerna och rekorden drivkrafterna. Något som förstärktes när hon som 19-åring flyttade till Tyskland och debuterade i OS. Hon tog silvermedaljen och hela svenska folket jublade, men inne i omklädningsrummet sprutade tårarna.
– Jag var så otroligt besviken. Min tyska tränare var väldigt auktoritär och lade stort fokus på att man aldrig fick förlora. Jag hade varit jätteduktig i VM året innan, men nu kom en tjej som var helt överlägsen och vann. Jag kunde inte ta det.
Efter OS bröt Therese med den tyske tränaren och flyttade till London.
– Jag var så omotiverad när jag kom dit att jag slösade bort ganska många år av min karriär där.
Men en dag när en journalist ringde och meddelade att hennes världsrekord var slaget väcktes en glöd inom henne. Hon började söka efter en tränare och till slut fann hon rätt, vilket blev nyckeln till hennes framgångssaga.
– Han fokuserade på självledarskap. Hur jag kunde hitta mina egna drivkrafter och nå mina mål på ett hållbart sätt. Det förändrade allt. Har man andra drivkrafter och mål än medaljer, som att utvecklas eller testa något nytt – då blir man inte bara sina resultat.
Den mentala styrkan är något hon har jobbat med länge.
– Jag har gått i terapi i många år för att kunna stå stadigt, oavsett vad som händer i livet. Det har varit viktigt för mig.
Det är en erfarenhet som Therese nu delar med sig av genom föreläsningar.
– Hela min resa handlar så mycket mer om självledarskap och hur man kan hantera utmaningar på ett sunt sätt. Det vill jag förmedla.
Förra året gick hon en utbildning på Handels för att fördjupa sina kunskaper i företagande. Utöver att hon föreläser och lär barn att simma driver hon även nystartade Cleane.
– Vi säljer snygga, stilrena och skonsamma städprodukter. Ett hjärteprojekt jag verkligen brinner för.
Hon blickar ut över innergården och minns när hon gick här i bygghatt med nyfödda sonen Ted på armen. Bara några månader tidigare hade hon suttit hos barnmorskan och fått beskedet att barnet i magen hade en så kallad vridfot (eller klumpfot, som innebär att hälen är vriden inåt och framfoten är riktad nedåt in mot kroppens mittlinje) och att det fanns risk för allvarliga komplikationer. Therese var i vecka 25 och hon och Johan fick frågan om de ville behålla barnet eller inte.
– Vi gjorde fostervattenprov och allt såg bra ut. Då fanns inga tvivel. I efterhand känns det såklart helt overkligt om han inte hade funnits.
Fem dagar gammal opererades Ted första gången. Foten och benet gipsades sedan om varje vecka i flera månader, han sov med skena i fem år och hade en metallskena som höll fötterna utåtvridna. Även om Therese och Johan, som tidigare var hennes tränare, var vana vid att möta motgångar tillsammans, ställdes de inför en helt ny situation.
– Vissa grejer löser man inte, vissa grejer tar man sig bara igenom. Allt har gått så bra.
När de väl flyttade in i lägenheten 2017 markerade det inte bara början på ett nytt boende, utan ett nytt liv. Ett liv som i dag ofta pågår på lådcykel mellan simträningar, föreläsningar och häng på stammisställena Broms, Uva vinbar och fiskkrogen Stim.
– Nu när vi har bott här i så många år känner man alla och morsar på folk. Det är det bästa jag vet, att få ha ett sammanhang och känna sig hemma. Det gör jag här.
THERESE ALSHAMMAR
Ålder: 47 år.
Bor: Östermalm.
Familj: fästmannen Johan Wallberg, sönerna Fred, 12 och Ted, 8.
Gör: föreläsare, entreprenör och simtränare.
THERESE ALSHAMMARS 3 TRÄNINGSPÄRLOR PÅ ÖSTERMALM
Sturebadet
En halvtimme på löpbandet eller med fria vikter, sedan rödljusterapi, kallbad och bastu – en perfekt förmiddag som med fördel avslutas med lunch.
Lill-Jansskogen & Stockholms stadion
Spring i underbara Lill-Jansskogen. Ta sedan ett spurtvarv på Stadion, som är världens äldsta olympiska stadion som fortfarande är i bruk, vilket är ganska coolt.
Tennisstadion
En ny studie visar att tennisspelare lever längst, eftersom tennis ger kondition, koordination och är socialt. Jag spelar tennis en gång i veckan med åtta väninnor. Vi är alla nybörjare, vilket också är bra för psyket!
Text: Elin Liljero Eriksson
Foto: Rickar L Eriksson
