”Jag hade en kärleksstund med torsken på Sturehof”
Hélène Gullberg har arbetat som intendent på Kungliga slottet och som föremålsexpert på både Bukowskis och Stockholms auktionsverk. Sedan några år är hon även framgångsrik deckarförfattare – nyligen släpptes den tredje delen i spänningsserien om antikexperten Majja Skog, Specialisten.
Med tanke på hennes erfarenhet undrade vi vilken konstnär hon tror hänger på flest Östermalmsväggar?
– Oj, rolig men svår fråga. Det beror givetvis på budget och generation, men spontant säger jag Lennart Jirlow hemma hos de lite äldre, Christo hos medelåldern och svartvita samtidsfoton hos de yngre.
Tipsa oss om ett vackert offentligt konstverk på Östermalm.
– Jag är mycket svag för Charlotte Gyllenhammar, vilket jag inte är ensam om. Det var hon som vände upp och ned på en riktig ek och hängde över Drottninggatan. Utanför nya Liljevalchs står ett lite mindre verk, en overallklädd flicka i brons. Den är perfekt placerad och väcker en allmängiltig lust att sätta sig på huk och säga: ”hej där, lilla vän.”
Vilken Östermalmsbutik besöker du oftast?
– Stockholms Auktionsverk, alla gånger. Där shoppar jag, tittar, suktar och träffar kunder som behöver råd och hjälp med sina inköp. Fler borde upptäcka tjusningen i auktionsvisningar. Till skillnad från museerna har de gratis inträde och är fyllda med pratglada experter.
Var har du ätit din godaste måltid på Östermalm?
– Jag hade en kärleksstund med en torsk på Sturehof en gång. Oj, det där lät konstigt. Den var så fint tillagad att lamellerna gled isär bara man blåste på den, serverad med en perfekt hollandaise till. Svårslaget.
Vilken är din favoritgata på Östermalm?
– Ingen direkt gata kanske, men strax bakom Historiska museet ligger Oxenstiernska Malmgården, en oas på Östermalm där axlarna och pulsen går ner. Den bebos av bland annat Restaurang Oxenstiernan och flera levande silversmedjor. Ett stycke kulturmiljö mitt i bebyggelsen.
Där äter du helst din frukost på Östermalm.
– På Villa Dagmar blir jag aldrig besviken. Det är ett hotell med en underbar frukost som även är till för externa gäster. Deras avokadosmörgås beställer jag utan att blinka. För att inte tala om de färska juicerna. Och äggröran. Nämnde jag kanelbullarna?
I din nya bok hittas en man död inuti en antik dykdräkt. Hur kom du på det?
– Sen jag var liten har jag tyckt att antika dykardräkter är läskiga och som kognitiv terapi lät jag mordoffret, en kommendörkapten på Musköbasen, hittas mördad, instängd i en sådan. Det sker i första scenen och vi får vara med honom i tankarna när han vaknar upp – lukten, ljuden, andningen, skräcken …
Vad gör konst- och antikvärlden till en tacksam deckarmiljö?
– Man brukar säga att konstvärlden vilar på de tre D:na – Death, Divorce och Disaster. Det är då, vid krig, revolutioner, skilsmässor, dödsbon och konkurser, som föremål i alla tider har bytt ägare. Samtidigt finns de kriminella nätverken alltid i närheten med stölder och förfalskningar. Dramatik och brott i kombination med konst och historia är helt enkelt för bra för att stå emot.
Din protagonist Majja Skog är en överbegåvad antikexpert. Hur många likheter delar ni?
– Hon är ju lite av en Lisbeth Salander-typ som både fascinerar och skrämmer sin omgivning. Majja Skog lever endast för konsten och föremålen och skyr människor som pesten. Hon och jag ser nog på samma sätt på konsten och yrket men jag hoppas vid gud att jag är en behagligare person att vara med än Majja Skog.
Text: Hugo Rehnberg
Foto: Thron Ullberg/Press/Bazar Förlag
