”Lördagsgodis är en fin tradition”
– Åh nej, du menar inte att de är slut!
Cecilia Blankens har svårt att dölja besvikelsen när hon inser att Karla Frukt inte har hennes favoritgodis inne: salmiakkola – en handgjord gräddkola med lakrits.
– Den är helt otrolig. Jag köpte den på stadshotellet i Umeå för flera år sedan, och blev väldigt
glad när den plötsligt dök upp här. Det är en speciell lakrits som är salt och len på samma gång. Men det verkar som att fler än jag upptäckt den, för den säljer ofta slut.
Cecilia Blankens beställer en mangosmoothie och slår sig ner vid ett bord under butikens berömda neonskylt. På Karlavägen 72 har det sålts godsaker sedan byggnaden stod klar 1928. På den tiden var frukt exklusivt och ofta såldes även konfekt i fruktaffärerna. Karla Frukt slog upp portarna i mitten av 1960-talet, även då med såväl frukt som glasburkar fulla av karameller på hyllorna. I dag hittar man allt från italiensk choklad och franska praliner till sura amerikanska godisar och svenska kolor inne på Karla Frukt – som även har en liten cafédel med bakverk och enklare luncher.
– Jag tror att alla vi som växte upp med Pippi-estetiken har en tydlig bild av hur en riktig godisaffär ska se ut. Man vill att det ska vara så här. Och man ska förstås inte vräka ner godis, utan välja ut varje liten kolarem med omsorg innan den åker ner i påsen. Jag har också köpt pralinaskar här i gå bort-present och en Nintendokonsol i choklad till barnkalaset.
Finns det något godis du inte gillar?
– Min man och jag kan absolut inte dela godispåse, han köper ofta bridgeblandning och punschpraliner. Och godis med alkoholsmak är sinnessjukt.
Sedan i januari har Cecilia Blankens blivit något av en stammis på Karla Frukt. Anledningen är att hon i början av året öppnade butik för sitt skomärke Blankens på Grevgatan 35.
– Jag tar ofta morgonmöten med kollegorna här på vardagarna eller en toast med ost och skinka på lunchen. På helgen åker jag hit med barnen. Vi bor i Danderyd och tar Roslagsbanan in. Sedan promenerar vi på stan, kikar i butiker, går på något museum och köper lördagsgodis här innan vi åker hem. Det har blivit en mysig helgrutin.
Att valet för Blankens första butik föll på Östermalm var en självklarhet.
– Östermalm är otroligt fint och den enda stadsdelen i Stockholm som har en internationell känsla som påminner om storstäder ute i Europa. Titta bara här på Karlavägen, med sina lummiga träd och alla stadsbarn som springer till skolan med sina ryggsäckar. Dessutom är folk glada och positiva här.
Cecilia Blankens startade märket Blankens för elva år sedan. I den nya butiken hittar man allt från pärlprydda loafers och fodrade boots till silverglänsande festklackar. Och märkets väskor och smycken.
– Tanken är att vi ska ha hela skogarderoben, och täcka alla behov. Skorna måste alltid vara sköna att gå i, men också kunna lyfta en outfit. Du ska kunna ha ett par jeans och en skjorta – och så gör skorna jobbet. All design görs på Östermalm, men tillverkningen sker i Portugal.
– Jag besöker ofta den portugisiska fabriken och det är häftigt att se vilket hantverk det är. Jag har byggt företaget helt utan externt kapital, men har en väldigt lojal kundgrupp.
Skiljer sig östermalmarnas skovanor från andras?
– Kvinnor över 65 säger ofta att de inte kan använda klack längre, men jag har noterat att det inte verkar vara något problem för damerna på Östermalm. En härlig detalj som bidrar till den parisiska känslan här.
Dörrklockan pinglar till när Cecilia Blankens går in i godisbutiken igen. Eftersom lakritsen inte fanns faller valet till slut på Karla Frukts egna skumbananer – Karlabananerna som säljs styckvis.
– Egentligen är jag inte så förtjust i skumbananer, men de här är något i hästväg. Banansmaken är perfekt avvägd och sen är de doppade i en god belgisk choklad. Det är en fin tradition med lördagsgodis, att respektera godiset och hålla det till helgen.
CECILIA BLANKENS
Ålder: 46 år.
Familj: Maken Per, barnen Bonnie 16, Rio 14, Remy 10 år och hundarna Goldie och Mona.
Gör: Grundare av skomärket Blankens med butik på Grevgatan 35.
Text: Catharina Swartz
Foto: Rickard L Eriksson
