”Mitt måleri är ett sätt att stanna tiden”

På Sturegatan 32, intill Humlegården, har ett nytt konstgalleri nyligen öppnat. I premiärutställningen ”What is gathered is not memory” har konstnären Johnny Höglund skapat målningar utifrån screenshots i det digitala flödet.

Vad är det med dessa flyktiga bilder som du vill bevara i dina målningar?

– Jag baserar mitt urval av bilder på att de på något sätt lyckats fånga min uppmärksamhet tillräckligt mycket för mig att ta en screenshot. Det sker nästan omedvetet. Det finns något i bilden som tilltalar mig, men som jag nödvändigtvis inte vet vad det är eller förstår när jag börjar arbeta med den. För mig handlar det inte om att bevara en specifik bild utan att förstå varför den finns i mitt flöde, och i förlängningen då blir en del av ett självbiografiskt narrativ utan att bli ett självporträtt i traditionell mening.

Utställningen är din första i Stockholm. Hur har det varit att utveckla den med grundaren Peter Gerdman?

– Jag kände tidigt i arbetet och processen med utställningen att Peter har ett stort förtroende för mig och min blick som konstnär. Och hur jag har gjort mitt urval av målningar till utställningen som byggt upp det narrativet av samtiden som jag letar efter och försöker greppa tag i.

Han fortsätter.

– Vi har haft många bra och långa samtal under den tiden vi har arbetat tillsammans. denna dialog tror jag har varit viktig för oss båda. För mig känns det verkligen som vi har byggt denna utställning tillsammans. Jag är glad över att Peter var öppen för att göra vad jag tycker är en annorlunda hängning av stora målningar, och i den mängden.

Vad gör det för dig att förvandla snabba digitala bilder till långsamt måleri?

– För mig handlar det om att försöka stanna upp tiden, och flödet av bilder, en längre stund, att verkligen titta på en bild intensivt. Måleri för mig är ett sätt att både tänka och analysera dessa bilder. Ett sätt att faktiskt processa det som jag ser.

Johnny Höglund har en utbildningsbakgrund från både Malmö Art Academy och Goldsmiths i London, som format sättet att tänka kring måleriet och digital kultur.

– Både Goldsmiths och Malmö Art Academy är skolor med ett stark teoretisk program. Men den digitala utvecklingen har gått så snabbt att jag upplever att det finns en avsaknad av reflektion över den kultur som skapats av den. Snarare ser jag att det finns en motreaktion på skolorna mot det digitala. Som i sin tur leder till ett högre värdering av material och den mänskliga handen i arbetet.

Vad hoppas du att man som besökare tar med sig från din utställning?

– Jag hoppas att utställningen kan göra det som inte flödet kan, att som besökare stanna upp och stanna kvar i den fysiska verkligheten. Att måleriet kan starta ett samtal, en dialog, genom att kräva uppmärksamhet men framförallt tid från betraktaren. Tid att se på de bilder vi ser varje dag, på ett nytt sätt.

Text: Johanna Jansson
Foto: Hannes Östlund/Thomas Diös