För konsten i tiden
Spänningen hänger i luften. Det är hösten 1980 och längst fram på Bukowskis sitter en ung Verner Åmell bredvid sin far när Zorn-målningen ”Reflexer” bärs in. Konstvärlden står inför en explosiv expansion och Verner, som planerar en stor omdaning av familjeföretaget han är i färd med att ta över, viskar till sin pappa: ”Den där ska jag köpa.”
– Rekordet för en Zorn låg då på 110 000 kronor, men budgivningen steg snabbt över 350 000 kronor och min far tyckte att det fick räcka. Men jag fortsatte att lyfta handen, tills min far till slut drog ner den, vilket resulterade i att jag i stället bjöd med vänsterhanden, till auktionspublikens stora förtjusning, minns Verner Åmell. Priset rusar vidare och när det nått 860 000 kronor vänder Verner sig om för att se sin utmanare.
– Då såg jag att det var Benny Andersson och jag insåg att min plånbok var betydligt tunnare än hans.Jag gav upp.
Slutet på den här anekdoten hör till ovanligheterna, eftersom Verner Åmell i dag är vida känd för sina höga bud och för att ligga bakom några av Sveriges största konstaffärer. Men tiden kring denna höstdag för snart ett halvsekel sedan markerar början på ett skifte i familjeföretaget Åmells historia. Under de följande decennierna skulle Verner förvandla farfadern Nils Magnus antikhandel från 1922 till en världsledande aktör inom skandinavisk konst. Nu inleds nästa kapitel.
– När andra barn klättrade i lekparker, rullades jag som liten runt i barnvagn på museer världen
över. Åmells var en del av mig långt innan jag klevin i företaget för sju år sedan. Det är en del av min personlighet, säger 29-årige Alexander Åmell när vi möter honom och hans far Verner i den klassiska konsthandeln och galleriet på Birger Jarlsgatan 14.
Alexander är fjärde generationen Åmell som nu ser fram emot att föra familjeföretaget in i framtiden.
– Kunskap i generationer och ett brinnande konstintresse är en stor del av vår framgång. Jag är självklart inte fullärd, men tack vare Verner och vår över hundraåriga historia har jag kunnat bygga upp en enorm kunskap, säger han och konstaterar att möjligheterna för Åmells är stora.
– Konstverk på andrahandsmarknaden säljs i dag snabbare och mindre noggrant än tidigare. Detta gör
konstmarknaden, som redan är mycket komplex,ännu svårare för privatpersoner att navigera i. Vår
kunskap och vårt arbetssätt kommer därför att bli ännu viktigare för att ge köparen trygghet. Åmells långa tradition av att bevara och förmedla svensk kulturhistoria är välkänd i konstkretsar, så
också deras gallringsprocess.
– Alla föremål som tar sig igenom vår mycket hårda utsållning går vidare till bevarande, inramning och efterforskning. Verken vi visar presenteras alltid med full information om skick och eventuella efterforskningar.
Förmiddagsljuset strömmat in genom fönstren och landar på en av Helmer Osslunds glödande höstmålningar. Trots att det är en vanlig måndag är det många nyfikna konstintressenter i galleriet.
– Vi har funnits här i 30 år. Det är självklart en styrka att kunna verka på samma centrala plats så
länge, konstaterar Alexander medan vi går upp till övre plan.
– Det unika med Åmells är vårt stora lager av skandinavisk konst från 1700-talet till i dag. Vill
du ha en Liljefors så finns det ett tiotal att välja på! säger Verner.
Hur ser ni på förändringar i smak och efterfrågan bland svenska samlare? Något som överraskar?
– Svenskarna har en väldigt bred smak. För att vara ett så pass litet land har vi ett mycket stort utbud av konst i alla kategorier jämfört med våra nordiska grannländer. Just nu är modern konst i fokus, men det klassiska är på väg tillbaka, säger Alexander.
– Vi ser också att våningarna är renare och elegantare nu än tidigare, tillägger Verner.
Åmells kunder består av både nya men framför allt många långvariga relationer, som levt vidare i
flera generationer.
– Det är en av de viktigaste delarna i vår verksamhet, säger Alexander, och Verner fortsätter:
– Vi finns här för att förmedla vår kunskap till samlarna, så att de först kan lära sig vad som är bra. När vi sett var deras intresse hamnat efter ett par år hittar vi verk som passar på deras väggar. Sedan bygger vi upp samlingen tillsammans under lång tid.
Kundkretsen sträcker sig från privatpersoner till museer och välkända konsthandlare världen över
– vilket bidragit till att svensk konst spridit sig internationellt.
– Jag minns när vi sålde Strindbergs ’Inferno’ till Tokyo och därmed cementerade svensk konst på den internationella marknaden. Samtidigt sålde vi ett verk av Helene Schjerfbeck till Metropolitan
Museum i New York, vilket lett till att de nu planerar en utställning om henne i december, berättar Verner.
Det finns också konstaffärer som blivit omtalade följetonger i media. Som när en mindre konsthandlare erbjöd Åmells ”Midvinterblot” av Carl Larsson.
– Jag trodde först att det var ett skämt och frågade om jag fick Stadshuset på köpet, berättar Verner medan vi går in i ett avskilt rum som vetter mot Birger Jarlsgatan.
– Men målningen visade sig ägas av Carl Larssons 52 arvingar. Jag förmedlade den till Carl Erik Björkegren som ville skänka den till Nationalmuseum under förutsättning att den skulle hängas i trapphallen. Museet motsatte sig detta och till slut hamnade den i Japan. Flera år senare lyckades
museet köpa tillbaka den med donationspengar, och med min hjälp kunde den slutligen hängas på sin avsedda plats.
Den dyraste målningen Åmells sålt är Gerrit van Honthorsts ”The Concert”, till National Gallery i
Washington för 20 miljoner dollar. Men den bästa affären hittills gjorde Verner när han åkte till London och köpte Jean-Baptiste-Siméon Chardins ”Saying Grace”, trots att ingen signatur syntes till. Konsthandlaren hade inte fått den godkänd av chefen för Louvren, men Verner var övertygad om att Chardin hade målat den.
– Målningen var mycket smutsig och efter rengöring dök en signatur upp, vilket förändrade allt. Diskussionen om huruvida den var äkta eller inte var inte längre nödvändig. En av de mest betydelsefulla upptäckter och en av de bästa affärer jag har gjort!
Men Verner minns också de där åren på 1980-talet, när han precis tagit över efter sin far och skiftade fokus till konst. Sedan bröt konstboomen ut för att nå sin kulmen i slutet av decenniet. År 1989 satt Verner återigen på Bukowskis. Den här gången vann han författaren Olof Lagercrantz tavla ”Fyrtornet” av August Strindberg för 15,6 miljoner kronor.
– Konstpriserna nådde sin höjdpunkt då. Två år senare rasade priserna och de flesta konsthandlare
i Sverige gick i konkurs. En köpare av Strindbergs ’Underlandet’ fick till exempel endast tre miljoner för en målning han hade betalat drygt 25 miljoner för.
Verner ler. Även vid 73 års ålder glöder hans livslånga intresse och passion, något som går att känna igen hos hans 29-årige son.
– Det absolut viktigaste jag har lärt mig är att kunna se kvalitet i måleriet och verken. Det handlar inte om priset, utan om att kunna se när en konstnär behärskar tekniken. Man kan hitta fantastiska verk i alla priskategorier, säger Alexander när vi en stund senare promenerar ut på Birger Jarlsgatan.
– Jag ser det som en stor utmaning att få fler att förstå vikten av att köpa konst. Oavsett om man vill köpa en tavla eller börja samla. Alldeles för många lever med vita, tomma väggar. Ett verk av hög klass skapar inte bara ett mer personligt hem, utan blir också något att vara stolt över – ett sätt att bevara ett kulturarv för nästa generation. Han blickar ut mot gatan där lunchtidens myller
just brutit ut.
– Min motivation är att ta Åmells till nästa nivå. Exakt hur det blir får framtiden utvisa, men jag har en idé och ett mål.
ALEXANDER ÅMELL
Ålder: 29 år.
Bor: Djurgården.
Familj: flickvän.
Yrke: VD för Åmells konsthandel.
Favoritkonstnär: Tyra Kleen.
VERNER ÅMELL
Ålder: 73 år.
Bor: Djurgården.
Familj: Frun Ulrika och två söner, Alexander och Christian.
Yrke: Ägare och styrelseordförande för Åmells konsthandel.
Favoritkonstnär: Bruno Liljefors.
Text: Elin Liljero Eriksson
Foto: Rickard L Eriksson
