Kyrkan som bytte kvarter
På promenaden genom Diplomatstaden är det lätt att för ett ögonblick tro att man förflyttats till ett avsnitt av Morden i Midsomer, Kommissarie Morse eller Grantchester. Mitt bland diplomatvillor och ambassader dyker plötsligt en omisskännligt brittisk kyrka upp, som hämtad ur en av de ovan nämnda tv-serierna. Och mycket riktigt – det är ett stycke England mitt i Stockholm, närmare bestämt Engelska kyrkan, eller mer korrekt St Peter and St Sigfrid.
– Den är byggd precis som en engelsk kyrka. När den ritades på 1860-talet gjordes alla engelska kyrkor i den här nygotiska stilen. Inne i kyrksalen ser man inte ut så mycket, då är det lätt att tänka sig att man förflyttats till en liten kyrka i en engelsk by, säger kyrkoherden Nick Howe.
Under tillsyn av biskopen av London tillsattes år 1849 den första engelska prästen i Stockholm, Chaplain Fredrik Spurrell. Tio år senare köpte församlingen, tack vare bidrag från London, en tomt för att bygga en egen kyrka. Valet föll på en tomt vid nuvarande Wallingatan, där Scalateatern ligger i dag. För ritningarna stod arkitekten James Souttar och 1866 invigdes kyrkan.
Men det dröjde inte länge innan man insåg att något var fel. Det visade sig att platsen var sällsynt illa vald, för i kvarteret låg både en välbesökt pub där drycken flödade och ett flertal bordeller. Precis i närheten fanns också ett fängelse.
Redan i början av 1900-talet bestämde man sig för att flytta – inte bara församlingen utan bokstavligen hela kyrkan. Byggnaden plockades nämligen ner, sten för sten, och 1913 uppfördes den igen. Den här gången i Diplomatstaden, nästan granne med brittiska residenset, som på den tiden också var ambassad.
Den första stenen lades av kronprinsessan Margareta, gift med dåvarande kronprins Gustaf Adolf och dessutom barnbarn till drottning Viktoria av Storbritannien.
Nästa gång du går en promenad bort mot Djurgården – nöj dig inte med att beskåda den vackra kyrkan, byggd i sandsten från Älvdalen, utan våga öppna dörrarna och kliv in.
– Dörren står öppen mellan 08 och 22. Den som kommer på söndagsgudstjänsten kommer att märka att det finns några skillnader mot svenska kyrkan. Dels står vi upp när vi sjunger, och dels finns det en liten engelsk ton i prästens tal. Inte bara att det är på engelska, utan det finns också lite av den typiskt brittiska humorn. Kyrkan rymmer 150 personer och många besökare kommer från exempelvis England, Indien och delar av Afrika där den anglikanska kyrkan är stark, säger Nick Howe.
Text och foto: Oskar Hammarkrantz
