”Årets Vårsalong är både drömmig och mardrömslik”
Konstvåren i Stockholm inleds traditionsenligt med Vårsalongen på Liljevalchs.
Hur är årets utställning?
– Vårsalongen 2026 är som att låta konstnärer från hela Sverige ta över en nyhetsredaktion. Det är både drömmigt och mardrömslikt, hallucinatoriskt, oroande, roligt och vackert.
Till årets Vårsalong har 255 konstnärer antagits vilket är den högsta siffran sedan 1950-talet.
Hur har ni lyckats ge plats åt 348 verk?
– När en Vårsalong är som bäst blir den som ett körverk där de olika rösterna, i det här fallet konstverken, stärker varandra. Teknikerna som används för att förmedla berättelser är så många och olika, en del konstnärer är förtjusta i det absurda, andra gömmer sina budskap bakom symboler eller val av material. Så när det kommer till curatering handlar det om att se kopplingar mellan verk eller göra precis det motsatta och istället förstärka konstraster.
– Sedan finns det så klart klassiska metoder för att samla många konstverk på liten yta. Den mest kända är nog just ”salongshängningen” där många konstverk hänger från golv till tak. En annan variant är monterpresentationer där små konstverk samlas intill varandra som smycken i ett juvelskrin.
I år var det för första gången möjligt för hela Sápmi att söka och flera konstnärer verksamma i området kom med.
Hur har mottagandet sett ut i Norge och Finland?
– Vi har några otroligt fina samiska verk från våra grannländer, som i ett finskt bidrag av Jouni S Laiti där rönn, björk och renhorn blir någonting alldeles särskilt. Materialkänslan och kraften i de samiska bidragen är oerhört stark, någonting som jag tror kommer inspirera många.
En av årets jurymedlemmar är Carola Grahn, en sydsamisk konstnär från Jokkmokk.
Hur har hennes expertis påverkat urvalet av den samiska konsten?
– Med Carola Grahns hjälp så nådde vi ut till hela Sápmi, vilket ju var fantastiskt och vi har bestämt att fortsätta välkomna bidrag från hela regionen kommande år. Däremot var Carola oerhört sträng som jurymedlem! Så de samiska bidragen som kom med har verkligen passerat ett nålsöga.
En annan medlen i juryn är konstnären Paul Adamah, som är verksam inom musik, performance, design och visuell konst.
Finns det mer rörlig bild eller ljudkonst än tidigare år?
– Nej, faktum är att det är ganska lite video! Men ett helt fantastiskt performancebidrag, publiken får nämligen möjligheten att möta en livs levande Pippi Långstrump (konstnären är Karolina Willebrand Vinnberg) under ett långt fikarep på Liljevalchs under valda tillfällen. Så kanske är det som i fallet med Carola Grahn och den samiska konsten, det vill säga Paul var en hård kritiker kring de konstformer som låg nära honom. Däremot kan jag avslöja att Paul Adamah hade en särskild förkärlek för det väldigt söta, så om du besöker Vårsalongen kan du säkert gissa vilka verk Paul tyckte särskilt mycket om.
Bland de som antagits finns en stor spridning när det kommer till geografisk plats.
Kan man se skillnad på verk skapade i Skåne kontra Nordnorge, eller är konstscenen idag helt globaliserad?
– Globaliseringseffekten är oerhört kraftfull, så – det flesta konstnärer har kännedom om trender och inspireras av liknande fenomen. Men, stad och landsbygd är fortsatt en stark delning, vissa frågor på landsbygden är helt unika och syns fortfarande i konsten.
Bland antagna konstnärer finns även ett stort åldersspann mellan 19 och 81 år.
Finns det tydliga generationsskillnader i konsten?
– Framförallt är Vårsalongen 2026 de unga konstnärernas salong, var femte antagen konstnär är under trettio! Det märks i den höga pulsen – energin och lusten inför att skapa. De unga konstnärerna viskar inte bara om vår tid, de ställer frågor och kräver svar om vår tids svåraste utmaningar. Det ger hopp inför framtiden tycker jag, vad gäller konsten men också omsorgen vår gemensamma värld.
Foto: Pressbilder
