Mäktig modernism
Mitt bland alla 1800-talspalats på Strandvägen finns det ett hus som onekligen sticker ut. Strandvägen 23, där Lagerlings har sitt kontor, ger med sin moderna 1960-talsfasad en inblick i hur hela gatan faktiskt kunde ha sett ut. På platsen stod nämligen tidigare ett hus uppfört 1882. Det var arkitekten och byggmästaren Oskar Eriksson som skapat kvarteret som sträckte sig från nummer 23 till nummer 27, och tanken var att komplexet skulle uppfattas som ett enda stort magnifikt palats med torn i hörnen och ett rikligt utsmyckat mittparti.
Men med åren kom husen att förfalla av bristfälligt underhåll. Och när Rederi AB Rex köpte fastigheten 1956 började de undersöka om huset ens var värt att rädda, eller om det skulle vara bättre att bygga helt nytt. Men de fick, kanske lite oväntat, stöd för en rivning i kommunstyrelsen.
För här fanns nämligen Hjalmar Mehr, ledamot i Stockholms stadsfullmäktige mellan 1950 och 1971. Han var en praktiskt lagd man som inte ägnade sig åt romantik och bevarande i onödan. Han var också en av de drivande bakom den så kallade Norrmalmsregleringen där stora delar av Stockholms innerstad jämnades med marken. Han hade inget som helst emot en rivning på vad han sägs ha kallat ”gamla äckliga Strandvägen”.
– Tanken var att även nummer 27 skulle rivas för att det skulle vara symmetriskt och harmoniskt. Och egentligen ännu fler hus på Strandvägen. Men det visade sig att marken var svårpålad och att man riskerade vattenskador.Så det blev bara nummer 23 som revs. Det finns faktiskt en pump i källaren som går igång när vattennivån blir för hög, berättar Madeleine Lagerling, som arbetat i huset i mer än 20 år.
Ägarfamiljen bakom rederiet tog ändå det säkra före det osäkra och utlyste en arkitekttävling. Vinnare blev Nils Tesch, modernist med drag av traditionalism, som också ritat bland annat Örebro Läns Museum, Solna läroverk och Operakällarens tillbyggnad. Resultatet, som stod färdigt 1961, blev en vackert avskalad byggnad i sandsten som fortfarande känns både modern och stilig, 65 år efter uppförandet. I många år huserade också en bank i fastigheten, och när Lagerlings flyttade in för dryga 20 år sedan tog man helt enkelt över allt från bankvalv till (urkopplade) larmknappar.
– Jag bodde länge på Styrmansgatan, så det var mitt lokala bankkontor jag brukade gå till. Då hade jag ingen aning om att jag en vacker dag skulle komma att arbeta i lokalerna. De första åren hade vi en hel del gulliga men förvirrade damer som kom in och undrade vart banken hade tagit vägen, säger Madeleine Lagerling.
Text: Oskar Hammarkrantz
Foto: Johan Nilson/Lagerlings.
