”Ingen skärm kan ersätta boken”
Nicklas Björkholm på Hedengrens pekar in i lokalen. Nedför trappan och längst in vid filosofihyllan står konstnären Daniel Youssef iklädd fotbollströja, kavaj och en ljusblå keps broderad med namnet på den skandalomsusade franske författaren Houellebecq. Han smuttar på en espresso medan han låter högerhandens fingrar löpa över bokryggarna; Derrida, Lacan, Hegel. Daniel tittar upp.
– Har du läst Slavoj Žižek? Han använder ofta Hollywood och musik som metaforer. Jag läser mycket filosofi, främst tänkare som utmanar språket på något sätt. Ofta är det svårläst som fan, och jag fattar inte allt. Men det är lite som att styrketräna. De första hundra passen märker man ingenting, sen plötsligt en dag har man byggt muskler.
Daniel rör sig hemtamt bland hyllorna. Funderar en stund på att köpa Thomas Pynchons nya roman Shadow Ticket men bestämmer sig till sist för att läsa om Donna Tartts debut Den hemliga historien från 1992. I ett hörn på nedervåningen står en Bruno Mathsson-fåtölj som han alltid sitter och läser i när han är här. Och besöken brukar bli många. 2003 flyttade han från Skövde till Stockholm för att satsa på konsten. I samma veva blev han stammis på Hedengrens.
– Mitt första köp här var en flummig bok om Aphex Twin. Jag lyssnade inte på hans musik och fattade inte varför jag köpte den, men nu är det en av mina favoriter. Sen gillar jag Hedengrens nya lokal, särskilt nedervåningen. Här drömmer jag mig bort bland de stora författarna.
Efter flera år av vikande försäljning av tryckta böcker bjöd 2025 på ett trendbrott. För första gången på tolv år ökade försäljningen av fysiska böcker mer än den digitala. Dessutom valde allt fler att göra inköpen i bokhandeln i stället för på nätet.
– Jag förstår det, för mig finns det bara tryckta böcker. Ingen skärm kan ersätta pappret, känslan och doften. Många säger att de inte har tid att läsa, men om Obama klippte tre böcker i veckan när han var president hinner du också. Sluta kolla på alla tv-serier så går det. Jag äger ingen tv och har inte följt någon serie sedan Seinfeld.
Kärleken till litteraturens värld väcktes av en Astrid Lindgren-antologi som Daniel Youssef fick som sexåring.
– Den var tjock som en tegelsten och jag sov med den i sängen på nätterna. Numera tar jag alltid med mig en bok när jag går hemifrån. Den sätter tonen för dagen. I dag fick det bli den här, säger han och räcker fram ett tummat exemplar av Ludwig Wittgensteins berömda Filosofiska undersökningar.
På nästan varje sida har Daniel Youssef gjort understrykningar och anteckningar i marginalen.
– Det är så jag jobbar. Litteraturen är mer än en inspirationskälla, den har format mitt konstnärskap. När jag växte upp pratade mamma och pappa arabiska och jag svarade på svenska. Min konst är ett slags utforskande av språk, där jag mejslar fram historien som en arkeolog. För mig handlar allt om sökandet. Hur det är att tänka i två språk – och vad som händer i mellanrummen. Picasso myntade uttrycket ’jag söker inte, jag finner’. För mig är det tvärtom; jag finner inte, jag söker.
Daniel representeras av Anna Persson Gallery på Karlavägen och har ställt ut på bland annat Nordiska museet, Skövde konsthall och Bozar i Bryssel. I höstas visades utställningen I am present på galleriet. Där ingick neonverk, teckningar och en skulptur.
– Det var en silvertejprulle gjord i massiv brons. Den representerar mitt sökande efter identitet och ett hem. De senaste 20 åren har jag bott på 30 adresser i Stockholm. Den gemensamma nämnaren är silvertejprullen.
Nu jobbar han på ett ljudverk och ett performance som utspelar sig på hans arbetsplats Beirut Café inne i Östermalmshallen.
– Konstnären Rirkrit Tiravanija förvandlade konstgallerier till restauranger. Jag gör tvärtom, förvandlar restaurangen till studio.
När Beirut Café öppnade 1999 var de först med att servera libanesisk mat på Östermalm. Enligt Daniel finns det ett enkelt svar på varför krogen överlevt i alla år: kvalitet.
– Ägaren Elias Karroum är väldigt tydlig med att det inte finns några genvägar. Sen handlar det om bemötandet också. Gästerna ska känna sig som hemma.
Mycket i ditt liv kretsar kring Östermalm. Vad är det du tycker om med stadsdelen?
– Kanske skulle det passa en konstnär bättre att bo och verka på Södermalm, men det är för bohemiskt. Jag gillar tempot här, och att folk är så drivna.
DANIEL YOUSSEF
Ålder: 51.
Gör: Konstnär.
Familj: Ja.
Text: Catharina Swartz
Foto: David Thunander
