”Hästen är en del av Stockholms stadsbild”
Värmen från årets första riktiga sommardag ligger tung över Gärdet. Sara Young sitter lutad mot Häståkeriets röda stallbyggnad.
– Jag är här vid sju och ger hästarna mat. Det är det bästa som finns. De går alltid lösa. Som terapihästar reagerar de inte på särskilt mycket, oavsett om det är Lollapalooza eller en Zara Larsson-konsert på andra sidan fältet.
Johan Glans kommer ut från köket med två muggar kaffe.
– Jag kan inte så mycket om det här, säger han på sin välbekanta skånska. Jag sköter kaffet, annars är jag mest i vägen.
Sedan fyra år tillbaka driver komikerparet Häståkeriet på Gärdet, som erbjuder både turridningar och hästunderstödda aktiviteter för barn och unga. Sara Young sammanfattar det som en ”må bra-miljö”.
Själv växte hon upp i en ridsportsfamilj i Skåne och tillbringade större delen av sin uppväxt på ridskolan. När hon och Johan Glans träffades för drygt 20 år sedan gick flyttlasset – och hästarna – till Stockholm.
– Jag har ridit på många platser i Sverige, men Djurgården är bäst. Jag minns första gången jag red längs Djurgårdskanalen och tänkte: ’Det här är värt varenda krona.’ Stallplatsen kostade betydligt mer än hemma i Skåne, men miljön är oslagbar.
Hon fortsätter:
– Här är hästar en del av stadsbilden. Folk blir glada och hejar när man rider förbi. I Skåne blir man mest jagad av arga bönder om man råkar rida över deras åkrar. Det känns unikt att en storstad är så hästvänlig. Johan Glans nickar.
– Samtidigt känns det som en egen liten by. Man känner grannarna på Ryttarstadion, K1, Hovstallet och polisrytteriet. Alla hjälper varandra.
Häståkeriet blev till salu – och planerna ändrades
Själv hade Johan Glans ingen större relation till hästar innan han träffade Sara Young.
– Hon var tydlig från start med att hästarna gick först. I dag dominerar de vardagen. Men jag har fått en hel del gratis standup-material genom åren, det är jag tacksam för.
Att bli stallägare var däremot aldrig tanken. Men när Häståkeriet blev till salu ändrades planerna.
– Sara kom hem och sa att vi skulle köpa ett stall. Sedan började vi prata om vad det faktiskt innebär att ha fjorton hästar. Jag kan ju inte bidra med så mycket. Förutom pengar, säger han och tittar mot Sara Young.
– Jag var mest orolig för att jag aldrig skulle få träffa dig längre.
– Och det gör du knappt heller. Kanske är det därför vi har varit gifta i 22 år.
Sara Young valde att göra om hela konceptet. Den traditionella turridningen fick ge plats åt en verksamhet där samma människor återkommer vecka efter vecka.
Tillsammans med verksamhetsutvecklaren Kaja Mickelson har hon utvecklat ett arbetssätt där så kallat natural horsemanship, yoga, andningsövningar och samtalsmetodik kombineras.
– Hästen är en fantastisk, icke-dömande varelse. Den bryr sig inte om vem du är eller vad du har gjort. Den vill bara att du ska vara lugn och tydlig.
I dag samarbetar Häståkeriet bland annat med BUP:s slutenvård. Under de senaste tre åren har omkring 150 patienter deltagit. Utvärderingar före och efter besöken visar tydliga förbättringar. Flera deltagare har fått lättare att skapa ögonkontakt och många har lämnat självskadebeteenden bakom sig. Några har blivit kvar som volontärer i stallet.
– Jag har alltid vetat att man mår bra av hästar, men inte hur bra och att det till och med stöds av vetenskapen.
I stallet finns allt från fjording och nordsvensk till lusitano, knabstrupper och fellponny. Alla med olika personligheter men med samma stilla lugn. Johan Glans favorit heter Pricken.
– Honom har till och med jag ridit. Vi spelade in barnprogrammet ’Doktor Bebis’ här förra sommaren och Pricken fick spela min häst i en ’Sagan om ringen’-parodi. Han var hur snäll som helst. Själv kommer han hit någon gång i veckan. Intill stallet står en liten röd stuga som han gärna smiter undan till när ett manus ska bli klart.
– Jag drömmer om att den ska bli lite som Hasse och Tages röda skrivarstuga i Vitabergsparken. Ibland sitter jag där och skriver. Det känns som semester mitt i stan. Men några nya filmprojekt på Häståkeriet är inte aktuella för tillfället.
– Just nu är fokus på att få verksamheten att växa, vi söker finansiärer för att kunna välkomna fler barn och unga. Det finns en enorm grupp i samhället som söker ett sammanhang, någonstans att ta vägen. Den platsen vill jag skapa här, säger Sara Young.
Text: Isabelle Brandhofer
Foto: Nadja Endler
