Clara Herngren kreddar bonusfamiljerna

Lunchtid. Clara Herngren parkerar cykeln utanför Eriks Bakficka, efter att trampat den korta sträckan från Wicanderska villan på Djurgården, dit produktionsbolaget FLX nyligen flyttat.

Clara sitter i manusgruppen för Bonusfamiljen – den hyllade tv-serien som hon varit med och skapat – och just nu finslipas de sista avsnitten inför säsong tre.

För några år sedan såg det annorlunda ut. Då var Clara trött på tv-branschen och började plugga till KBT-terapeut.
– Under handledningen fick vi träffa patienter. Jag hade valt att träffa bonusföräldrar eftersom det är svåra och intressanta relationer som jag själv har erfarenhet av. Efter ett antal patientsamtal insåg jag: det här är ju som gjort för att bygga en dramaserie på.

Vilken karaktär i serien är mest lik dig?
– Det är nog Lisa, även om hon är mycket mer skruvad. Jag kan känna igen mig i hennes konflikträdsla och den där viljan att alla ska ha det bra.

Hur kunde ni veta att Lill-Babs var en så fin skådis?
– Det visste vi inte. Felix provfilmade henne som Bigge och vi andra tyckte hon var lite too much. Men Felix sa ’nej, nej, hon är perfekt’. När hon inte fick bli Bigge skrev han in rollen som Gugge åt henne. Och han fick rätt, hon var helt perfekt.

Bonusfamiljen är såld till amerikanska ABC. Kommer den bli av?
– Man vet aldrig, kanalerna beställer tio pilotavsnitt och av dem väljs två ut som får en hel säsong. Vi var där och tittade när de spelade in piloten. I Sverige har vi avsnitt som är 44 minuter medan de har 22 minuter, så tempot är mer uppskruvat. Men det vi såg var väldigt roligt, lite Modern Family.

Blir det aldrig problematisk att jobba ihop med sin partner?
– Ibland, men aldrig i Bonusfamiljen. Felix och jag har så tydliga roller och delar samma bild om vad serien ska vara.

Så när var det mindre harmoniskt?
– Haha. För några år sedan gjorde Felix ett jobb för Länsförsäkringar och jag var inslagsproducent. Han skulle intervjua en bonde i Linköping men det var bara Felix som satt och babblade. När jag frågade om han aldrig tänkte låta bonden få en syl i vädret slutade det med att vi blev väldigt osams.

Du får i uppdrag att göra drama med Östermalm som fond. Ge mig pitchen.
– Det finns något spännande i skolmiljön här. Östermalmsföräldrarnas syn på barnen och deras prestationer tror jag skulle bli en bra grund till ett drama. Eller dramakomedi, för det är väldigt lätt att skapa humor kring det.

Du har flyttat från Solsidan till Östermalm. Vad saknar du?
– Jag kan sakna miljön därute, och människorna förstås, men jag tycker om att bo i stan. Jag gillar att det är mer anonymt; man håller inte koll på varandra och ingen klagar över att grannen inte gjort fint i trädgården.

Skiljer sig bonusfamiljer på Östermalm från andra platser?
– Det tror jag inte. Jag har både podcast och en frågespalt i Tara och bonusfamiljs-problemen är desamma oavsett var folk kommer från. Det handlar ofta om familjekulturer som krockar. ’Vi tycker bordsskick är viktigt men de tuggar med öppen mun’. Eller kvinnor som tycker att männen curlar sina barn eller låter ex-frun styra och ställa är ganska vanligt.

Ponera att jag tvingas skilja mig, har du något klokt bonusfamiljsråd?
– Utgå från dig själv. Hur skulle du vilja att nya bonuspappan betedde sig mot din son? Och sen försöker du leva efter det. För barnens skull ska man ha en så bra relation som möjligt med de andra vuxna. Att leva i bonusfamiljer kan vara slitigt, och just bonusföräldrar förtjänar verkligen att kreddas. Samtidigt, när allt funkar är det otroligt härligt. Och just det är något vi har velat förmedla med tv-serien.