Moderna myter om Östermalm
På Östermalm är det bara Busneljackor, safirblå hårsvall och välfriserade pudlar. Så hade detta reportage kunnat inledas om det författats, säg, 1981. Men stadsdelen har förändrats och så även fördomarna om dess cirka 70 000 invånare.
Jag har funderat länge på vissa myter. Några har tyvärr varit omöjliga att få vetenskapligt klarlagda, som att Östermalmsföräldrar är världsbäst i grenen att på kortast tid anmäla sina nyfödda barn till en privatskola. Men. Att jag inte lyckats få fördomen bekräftad innebär förstås inte att den inte stämmer.
En vän och kulturjournalist påstår att Östermalmsbor är masochister, att de innerst inne gillar att få små mediala nålstick. Jag tror att han har fel. Däremot är östermalmare, generellt sett, inte särskilt lättkränkta, vilket givetvis måste sättas på pluskontot. Annars hade jag kanske aldrig vågat skriva den här artikeln.
Här är de i alla fall – sju moderna myter om Östermalm.
1. Det parkeras slarvigare
De gulvästade lapplisorna surrar som bålgetingar kring Östermalms mest biltäta gator. Det är åtminstone känslan. Och jag har alltid förmodat att förklaringen till detta är logisk: att det ingen annanstans i Stockholm är lika enkelt att lappa felparkerare. I Narvavägsallén står exempelvis alltid en bortglömd Range Rover med en bukett gula plastlappar under vindrutetorkaren.
Stockholms stad får in nästan en halv miljard kronor i parkeringsböter per år. Intäkter som går tillbaka till infrastrukturen, vilket skänker viss tröst.
Enligt Gatukontorets statistik var Valhallavägen den gata i Stockholm där det delades ut flest parkeringsböter häromåret. Av de tio mest bötfällda gatorna i stan ligger inte mindre än åtta på Östermalm. Karlavägen, Linnégatan, Riddargatan och Sibyllegatan är några av parkeringsvakternas mest lättarbetade trafikleder.
Statistiken talar sitt tydliga språk, fördomen stämmer: det parkeras slarvigare på Östermalm.
2. Kemtvättas flest ljusblå skjortor
Kemtvätten är en viktig beståndsdel i många östermalmares liv. Där vet man vad stamkunderna heter och vilken del av deras byxor som slits snabbast. Östermalm är, mycket riktigt, också Stockholms mest kemtvättstäta stadsdel. Strax före Vasastan.
Känslan man får av att studera galgarna är att det kemtvättas oerhört mycket ljusblå skjortor här. Något stilexperten Andreas Weinås, som bland annat ligger bakom podcasten Gentlemanualen, håller med om.
– Man ser många i ljusblå skjorta på Östermalm, definitivt. Vit skjorta är mer formellt och på vissa arbetsplatser är det till och med ett krav. Jag har en kompis som jobbar på investmentbank och när han kom in i ljusblå skjorta skrattade kollegorna och frågade om han jobbade extra som busschaufför. Personligen tycker jag att ljusblå skjorta är jättesnyggt till en mörk kostym. Det är lite mer casual, som skjortvarianten på bruna skor.
Vivian Åbom Kuriakus – som driver Vivian skräddare på Riddargatan 54 – har haft kemtvättar på Östermalm i 32 år. Hennes uppfattning är att det kemtvättas mer ljusblå skjortor här är någon annanstans.
– Absolut, jag tror att du har rätt. Jag skulle säga att det kemtvättas ungefär lika många ljusblå som vita skjortor på Östermalm. Och så har balansen sett ut så länge jag har jobbat här.
3. 90% av alla Östermalmshem har Dagg-vasen
”Har Svenskt Tenn blivit överklassens Ikea?” löd en rubrik i Svenska Dagbladet tidigare i år. Svaret på den frågan är nog nej, prisbilden är för hög, men det finns vissa markörer från butiken på Strandvägen som är så vanligt förekommande i det moderna Östermalmshemmet att det nästan är skrattretande.
Inget signalerar fredag på Östermalm lika tydligt som en bukett färska snittblommor i den bubbliga glasvasen Dagg. Vasen, som formgavs år 2009 av glaskonstnären Carina Seth Andersson, finns i allt från grönt till rosa, men allra vanligast är den ofärgade varianten.
Inredaren Bobo Andersson, som har kunder över hela Stockholm, bekräftar att Dagg-vasen är oerhört vanlig på Östermalm.
– Haha, visst är det så, men 90 procent är ändå överdrivet. Jag skulle säga att vasen finns i ungefär 60 procent av de Östermalmshem jag arbetat med. Den är dock precis lika vanlig i Vasastan, säger hon.
4. Ingen dricker naturvin
På Östermalm dricker man vin med franska slott på etiketten. Företrädesvis vitt från Bourgogne och rött från Bordeaux. Framför allt är det väl inga östermalmare som konsumerar grumliga orangea viner som smakar druvsaft? Sånt pysslar kulturarbetarna på andra sidan Slussen med.
Christopher Bouraux från vinimportören Cavetant, som endast säljer naturviner, bekräftar min fördom.
– Det stämmer. Nästan 80 procent av vår naturvinsförsäljning sker på Systembolaget vid Hornstull, och Södermalm har absolut flest naturvinsbarer.
Även kring Liljeholmen – som rent kulturellt är ett slags minikusin till Söder – säljs det mycket naturvin.
– Men naturvinerna växer faktiskt även på Östermalm, säger Christopher Bouraux, där finns ju exempelvis Tyge & Sessil (Brahegatan 4) som är en jättefin naturvinsbar.
5. Flest pudelblandningar
Sannolikheten att du möter en cavapoo som heter Molly när du promenerar över Gärdet är hög. Antalet pudelmixar har exploderat det senaste decenniet, alla tycks älska de gladlynta och allergifria vovvarna. Inte minst östermalmarna, som ju har en lång kärlekshistoria till just pudlar.
Tillgång och efterfrågan styr även hundmarknaden och under pandemin sköt priserna för cavapoos, cockerpoos och labradoodles i höjden – vissa betalade mer än 50 000 kronor för en ny, lurvig familjemedlem.
Att styrka tesen om att Östermalm har flest pudelblandningar per capita i världen visar sig dock vara svårt. Jordbruksverket ansvarar för Hundregistret, men där meddelar man att statistik kring hundraser endast finns på kommunnivå och inte för specifika stadsdelar. På veterinärkedjan Anicura hittar jag inte heller någon som med vetenskaplig säkerhet bekräfta att fördomen stämmer. Men, de kan inte heller dementera…
6. Högst antal franska förnamn
Alla heter Glenn i Göteborg, skanderas det i den välkända fotbollsramsan. Alla heter Chloé på Östermalm, skulle man kunna kontra med.
Jag vågar påstå att man inte kan hitta några skolbarn i Brunflo som lystrar till Celine eller Cedric. På Östermalm, däremot, finns de i var och varannan klass.
Det var på 1700-talet som det började dyka upp franska tilltalsnamn i Sverige. Ludvig XIV satt vid makten och hela Europa sneglade på det franska kungahuset i Versailles. Allt som var franskt ansågs fint och i högreståndskretsar började man apa efter såväl deras klädstil som namnbruk. Svenska barn döptes plötsligt till Antoinette, Louise, Jean och Eugene.
Jag kontaktar Skatteverkets presstjänst för att få svar på om myten stämmer, men får återkopplingen att de tyvärr inte befattar sig med den här typen av frågor.
Lösningen, den här gången, blir att gräva i elevlistor och skolkataloger. Jag jämför Carlssons skola på Östermalm med Rudboka skola på Lidingö och Innovitaskolan i Falun. Från samma årgång. Det är kanske inte en undersökning som en statistiker skulle kalla för ”statistiskt signifikant”, men den ger ändå en fingervisning. Det genomsnittliga antalet franska förnamn per klass i Innovitaskolan var 0,3. I Rudboda skola är motsvarande siffra 1.6 elever. I Carlssons skola har man 2,6 elever per klass med franskklingande namn.
7. Äldsta småbarnsföräldrarna
”Är det farfar som hämtar i dag?”, är en fråga som många vikarierande förskolepedagoger på Östermalm ångrar att de ställt. Men vem kan klandra dem, Humlan och Tessinparken kryllar av småbarnspappor med grånade tinningar. Och även mödrarna ser – vid en okulär besiktning – äldre ut på Östermalm än någon annanstans.
Jag ber Statiska centralbyrån om hjälp, men att de ska få fram exakt statistik över småbarnsföräldrarnas snittålder i våra stadsdelar kräver ett särskilt uppdrag, och det är väldigt dyrt och tidskrävande, alltså behöver vi göra ett hemmasnickrat vetenskapligt antagande.
Förstföderskorna i Hedvig Eleonora församling var för 20 år sedan äldst i landet. 32,2 år. Nästan två år äldre än den genomsnittliga förstföderskan i Stockholm. Medelåldern bland förstagångsmödrar i Stockholms kommun var i år 32,6 år. Om vi antar att man på Östermalm är nästan två är äldre än snittet, ger det oss en siffra på mellan 34 och 35 år. Med andra ord: myten om att småbarnsföräldrar är äldre på Östermalm är i högsta grad adekvat.
Text: Hugo Rehnberg
Illustrationer: Lotta Nathorst
